Den 4:e februari i år vid halv elva på kvällen ringer exet och säger att Victor har krampat. Men han har somnat och han undrar vad han ska göra. Jag svarar att han ska ta tempen på honom. Min första tanke var feberkramper. Han har ingen feber så vi kommer överrens att han ska få sova.
Halv sju morgonen efter ringer han igen och säger att Victor har krampat så mycket att han inte fick på honom kläderna och att han är på väg in till sjukhuset med ambulans. Exet var hemma med Anton och väntade på att fritids skulle öppna så att han kunde lämna Anton där och åka in till Victor.
Senare på dagen så ringer det en läkare som berättar att Victor har ett blodtryck där undertrycket ligger på 150!!! Bör inte vara över 70. Att han har blödningar i bakre delen av hjärnan och att han ligger nersövd i respirator. Då är man inte stor som förälder kan jag lova.
Får veta på torsdagen att han kommer att åka ambulansflyg till Astrid Lindgrens barnsjukhus i Solna. För att de anser att han är så sjuk att de inte kan ha kvar honom här. På lördagen samma vecka så väcker de honom. Blodtrycket är fortfarande jättehögt och han har ingen rörlighet i vänster sida. Plus att han har problem med talet. Rörligheten och talet kommer tillbaka ganska snabbt. Men blodtrycker sjunker inte och inte heller trycket i hjärnan. De tror att de ska behöva sätta en skjunt på honom så trycket i hjärnan sjunker med det går bra ändå. Sedan så upptäcker de att han har vatten i lungorna och de sätter en skjunt där.
När han blivit lite piggare så blir han flyttad till Huddinge sjukhus. Där lyckas de till slut få ner blodtrycket och ställa in rätt medicin dos till honom. Men de vet fortfarande inte vad det är för fel på honom. Det görs massor med röntgen undersökningar. Men de hittar ingenting.
Efter ca en måndad så tycker de att han mår så pass bra att han får komma hem till Sundsvalls sjukhus. Han ligger där i en vecka. Under den veckan så hinner de bland annat konstatera att blödningen i hjärnan har gått tillbaka av sig själv. Skönt!!!! Han får komma hem med sina mediciner och gå på regelbundna koller för blodtrycket. Men han mår kanonbra!
I början av maj var jag och Victor ner till Stockholm. För han skulle på koll och det är fortfarande Huddinge som står som behandlande sjukhus. Då tar de bort en medicin på honom för han mår så pass bra. De har oxå kommit på vad det är för fel på honom. Hans vänstra njure producerar alldelse för mycket hormon och det gör att blodtrycket stiger. Men de vet inte vad de ska göra åt det. Han mår fortfarande jättebra.
Nu i september var han ner till Stockholm med pappa för att han skulle på koll. Då tyckte de och alla undersökningar var så bra. Att de tog bort en till medicin på honom så nu har han bara en kvar.
I fredags var Victor och jag in på barnsjukhuset här. Pratade då med hans läkare här som hade pratat med hans läkare på Huddinge. Så nu är det bestämt att varje måndag och fredag i en månad ska han på blodtrycks koll. På morgonen utan medicin och om det ser bra ut efter en måndad ska de sätta ut medicinen på prov.
Det vore ju underbart, som en dröm. Om det går men går det inte så gör det inget att han måste ta medicin. Bara jag får han honom kvar.
Jag lovar er att jag varje dag är så tacksam över att han finns kvar här hos oss, att han är så envis som han är. Så att han inte gav upp utan orkade fortsätta kämpa. Är oxå så oerhört tacksam till läkarna på Astrid Lindgren, Huddinge och Sundsvall. Om jag kunde så skulle jag ge er den varmaste kram jag har. Utan er så hade han inte varit här idag.
Min älskade lilla tappra kille som har klarat av och sått ut med så mycket.
Min ängel, mamma beundrar dig!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar